När man under renässansen återupptäckte antiken och började imitera de gamla mästarna skedde en märklig sammanblandning. Tanken var att imitera en naturlig verklighet. Men renässansens skulptörer målade inte sina objekt som man hade gjort under antiken. Med den ljusa marmorn uppnåddes istället en annan estetisk effekt. Denna effekt blir periodvis ett stilideal. Konsthistoriken Winckelmann beskrev idealet som edle Einfalt und stille Größe (ädel enkelhet och stilla storhet), et